Avslutat projekt i skolan. Vi har fått pröva hur processen går till då man ritar ett hus. Från att en beställare har önskemål, studerat tomten, skissat, haft diskussioner, föreläsningar, modellbygande, redovisningar, skapat ett informationsblad till slutliga ritningar. Denna kunskap för att få grepp om hur en arkitekt arbetar. Förståelsen av kärnan i varje husprojekt.
Detta är mitt första hus. Villa Matriarken, likt en moders trygga famn (matri) ska detta hus med tjocka murar ta hand om de boende. Till vänster om mig hänger de tre presentationsritningarna som jag gjort med egen blyertspenna, dyra papper och lite blod, svett och tårar. Jag är nöjd!

Nu ar jag hemma hos min van Marion fran sodra Frankrika i stade La Ciotat. Det ar varmt, 37 grader i skuggan.
Vi har badat, atit goda glassar, sett staderna Marseille och Bondoul, shoppat, atit gott, besokt parker och museum. Jag har fatt traffa Marions familj, katter, vanner och se hur hennes liv ar har.



La Ciotat med fin hamn och kyrkan i bakgrunden. Har spelades den forsta filmen in och spelet Boule uppfanns har.

Har har vi ku nungen av angarna. Vilar sig efter att ha betat och vandrat i bergen ett par timmar.



Vid 8 pa morgonen och 21 pa kvallen mjolkades korna och getterna. Jag larde mig skota mjolkmaskinen, sa det blev min uppgift. Korna kunde latt sparkas eller daska till mig med svansen. Men oftast var de snalla. Varje ko hade ett namn och en bjallra kring halsen.



Nu ar det middag. Oftast var det en stor harlig pastagryta med vin, brod, ost och sallad. Har at man med stor passion och hogljuda samtal.



Sista gangen jag vallade gettera. De ar sa charmiga.


Min manad pa garden var tuff. Bade psykisk och fysisk. Att inte kunna spraket, inte veta hur en gard fungerar och ensam svensk tjej det satte mig pa prov.
Intressant att se ur fort kroppen anpassar sig. Jag blev starkare och fick fraknar pa nasan. Jag jobbade sa som min kropp ar gjord for.
Mentalt fick jag mycket stod fran de andra wwoofarna. De hjalpte mig, forklared och oversatte.
Ar glad att jag kampade pa och inte gav upp. Tog mig an utmaningar pa basta satt.
Min forstaelse for hart arbete och de liv bonder valjer att leva har oppnat mina ogon. Ekologisktjordbruk ar slitsamt men med karlek.

Har ar jag ute och vallar getterna. De ar egensinniga och inte sa sammarbetsvilliga men charmerande.




Har ar Gabriella (mor i huset) i Latterian. Hon jobbar hart. Har gor vi ost, smor och farskost av get och ko mjolken.




Har sover jag. Loftet over getterna med de fyra andra wwoofarna. Vi har roligt ihop.

Nu ar jag pa garden som ligger bland begstoppar i vackraste alplandskapet.
Har precis mjolkat getter och nu luktar det gott fran soppan vi snart ska ata.
Garden har 60 getter och 30 kor. Nagra grisar, gass, en hona, kalvar och nagra katter.
Garden ags av Attillio och Gabriella. De gor ett hart jobb.
Maste ata nu. Ciao!

Ett fantastiskt år på Ingesund är nu till ända. Sorgset och vacker avsked i sommarsolen.

I morgon flyger jag till Milano. Ska jobba på en ekologisk gård (WWOOF). Getter, kor, ost-tillverkning, ogräsränsande kommer bli min vardag i detta alplandskap. Väskan är packad och jag känner mig redo!


Vid den röda pricken ligger byn Cogne där jag kommer bo under en månad.

”Man skulle säga att vi människor är som gröt. Först är vi som de små havregrynen. Vi är små, torra, sköra och ensamma. Men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen och vi blir mjuka och kokar ihop så att det ena grynet inte kan skiljas från det andra. Vi klibbar ihop och blir nästan upplösta.
Men tillsammans blir vi en stor gröt. Som är varm, god och nyttig. Ganska vacker också. Jag tycker faktiskt att gröt är vacker. Ja, då är vi inte små, torra och isolerade längre. Istället är vi mjuka, varma och sammanklibbade. Då är vi en del av något som är större än oss själva.
Och ibland känns ju livet som en enda stor gröt. Tycker ni inte det?
Förlåt, jag står och drömmar. Skall ni ha en klick?”

Känner att jag inte tagit hand om min blogg så väl. Men det finns annat i värden att göra än att vara klistrad framför datorer, tv skärmar och mobiltelefoner. Men jag ska bättra mig!

Ska börja prenumenera på serietidningen Galago. Serietidningar, vilken grej! Väntar med spänning på nästa nummer. Kommer ihåg när jag var liten och en Bamsetidning väntade i brevlådan.

I morgon ska jag prova på att smida i järn med min klasskamrater. Det är spännande att lära sig nya tekniker inom hantverket. Det tar aldrig slut, gamla metoder som används än idag. Tänk vad man kan skapa med sina händer.
Visst kan jag köpa en massproducerad kopp som jag tycker är fin på IKEA. Men att dreja en själv, med sina egna händer. Följa hela processen steg för steg. Göra misstag och lyckas. Då har jag byggt upp en relation till en sak, den har ett speciellt värde och ingen är som den. Det är fint tycker jag.

Är just nu brutalt förkyld. Efter att alla på skolan fått sig en släng är det nu min tur att krypa ned i sängen och bli omhändertagen.

På fredag går tåget hem till Dalsland. Då blir det julfirande, lite extrajobb, party och tid med vännerna där hemma.

Har mina små projekt på g:
- fotograferar analogt och framkallar i Emanuels labb
- stickar mina första vantar
- planerar sommarjobb på ekologiskgård i italien
- bygga klart mitt skåp
- göra en tekanna med passande koppar i keramiken

- ska jobba på att göra denna julen mindre köpgalen
- skippa grisröven på julbordet och laga till några vegetariska alternativ
- mysa med familjen och vännerna

Har bott i över en vecka på min nya skola och hem. Ska fördjupa mina kunskaper inom hantverk under ett år här. Bor på internatet i ett gamalt hus med dåligt ljudisolerade väggar och otätade fönster. Ändå charmigt och jag tycker att jag fått till rummet riktigt mysigt. Kök, toa, dusch, tvättmaskin och korridor delar jag med flera andra. Vi lägger pussel, plockar svamp, ser på film och stickar på kvällarna.
Har aldrig längtat och gillat lektionerna så mycket som jag gör här. Hoppar ur sängen på morgonen, äter frukost i matsalen och går på lektion. Inga krav bara att gå loss i träslöjdsalen.
Maten får vi serverad i matsalen tre gånger om dagen.
Ett år på detta vis kommer jag nog inte få igen. Jag försöker krama ut så mycket som möjligt.

Nu var det ett tag sedan jag skrev i min kära blogg.

Utbytet tog slut den 24 juni med tårar, skratt och blandade känslor på lägergården i Stockholm.

Kände mig tom efteråt. Det oerhört sammansvetsade teamet som levt så tätt och intensivt under sex månader var upplöst. Allt de som mitt liv kretsat runt var som bortblåst.

Nu när jag kommit hem och landat. Packat upp resväskan och tittat igenom korten jag tagit. Är jag bara så nöjd och stolt över allt jag gjort och att jag klarade det.

Men jag har några uppdrag kvar, förknippat med utbytet.
1. Ta kontakt med mina sponsorer och berätta om vad jag har gjort.
2. Återträff med svenskarna den 25 september.

Pratade med Aishu via telefon här om dagen. Hon har det bra. Jag vill träffa henne snart. India I will come back.

Lyssnar på en måbralåt av Oskar Linnros Från och med Du. Härlig röst, fin text och jag vill bara dansa när jag hör den låten.

Har sökt en massa skolor inför hösten. Har nu bestämt mig för att ett år på folkhögskola kommer passa mig bra. Ingesundsfolkhögskola 5 km utanför Arvika i Värmland har en konsthantverkutbildning för nybörjare. Keramik, trä och bildfomdesign undervisas i gamla vackra bygnader. Kommer att bo där på ett internat. Det lockar mig att bara vara kreativ, utveckla den sidan hos mig själv. Bo och studera med människor som har samma intresse. Vi får se, jag testar.
http://ingesunds-folkhogskola.regionvarmland.se/

Var riktigt skönt att vara hemma en sväng. Visa Aishu mitt liv och familj där hemma. Känner att jag laddat batterierna och är redo för den korta tiden som är kvar med utbytet. Tänk att ett halvår gått så fort, vad mycket jag lärt mig om mig själv och andra. Det går inte att beskriva med ord. Känns konstigt att det snart kommer att ta slut, vill inte tänka på det.

Aishu undrar varför vi svenskar, alltid går över övergångsställen när inga bilar är där, varför vi inte kan plocka blåsippor, varför alla husen är röda och varför vi firar valborg. Ja du, svara jag, good question.